Vad kallas bud från påven
Påve
Påve (av latinetspapa (PP.), "fader", från grekiskans πάπας, pápas, "fader", ursprungligen stavat πάππας, páppas) existerar titeln på grund av biskopen från Rom, tillika Romersk-katolska kyrklig högste chef. Själva termen "påve" kunde förr även användas ifall andra höga kyrkoledare. Patriarken från Alexandria små frukter från växter alltjämt titeln påve, liksom maronitiska religiös överhuvud.
Den romerske påven räknas inom bland annat Katolska kyrkan liksom apostelnPetrus person som följer efter någon i en position eller roll eftersom Petrus anses artikel den förste biskopen inom Rom. Katolska kyrkan anser för att den roll alternativt ämbete såsom gavs åt Petrus lever kvar samt besitter getts mot efterföljande biskopar inom Rom. Jesus Kristus egen anförtrodde kyrkan mot Petrus: ”Du existerar Petrus, Klippan, samt vid den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matteusevangeliet 16:18).
Påven väljs vid livstid från detta heliga kardinalkollegiet, var dem kardinaler likt existerar beneath 80 tid deltar.Den nuvarande påven heter Franciskus efter Sankt Franciskus från Assisi samt påbörjade sitt ämbete den 13 mars 2013.
Statsöverhuvud
[redigera | redigera wikitext]Påven existerar regent inom Vatikanstaten samt existerar vilket sådan representerad inom Förenta nationerna. Heliga stolen, likt Vatikanstaten benämns inom diplomatiska kontext, besitter officiella förbindelser tillsammans flera stater, bland dem land sedan 1982.
Den kyrkliga administrationen handhas från kurian.
Påvedömets historia
[redigera | redigera wikitext]Enligt kyrklig tradition bör aposteln Petrus äga lett kyrkan inom Rom tillsammans tillsammans Paulus, samt båda skall äga lidit martyrdöden beneath kejsarNeros förföljelse vid 60-talet e.Kr. Redan beneath dem inledande århundradena ägde den romerska kyrkan enstaka inflytelserik ställning, samt man vände sig mot påven på grund av för att erhålla hjälp för att att fatta beslut eller bestämma något kyrkliga samt teologiska tvister.
De tio budorden, alternativt tio guds bud likt man även säger, existerar dem tio befallningar liksom Gud ger mot Mose inom Gamla Testamentet, 2 Mos. 20:3-17 samt 5 Mos. 5:6-21.nära inledande konciliet inom Nicaea tid 325 beslutades detta för att påven skulle artikel högst inom religiös hierarki, ovan patriarkerna, varför bland annat påven Leo inom ägde detta kritisk termen nära konciliet inom Chalkedon tid 451. inom den romerska rikskyrkan betraktades påven likt ärkepatriarken, samt han erkänns ännu idag från dem ortodoxa kyrkorna liksom den främste från patriarkerna, fastän dem brutit tillsammans med katolska kyrkan.
Att påven fick enstaka således ökad maktställning berodde vid förhållandena efter detta romerska rikets delning kalenderår 395. inom öster förenade den bysantinskekejsaren både den politiska samt kyrkliga makten (se caesareopapism), samt kyrkan plats decentraliserad inom fyra mansdominans, Konstantinopel, Alexandria, Antiokia samt Jerusalem.
inom väster fanns ingen kejsare efter Västroms fall tid 476, samt istället fick påven isolerad ta både detta kyrkliga samt detta politiska ansvaret.
Båda sker genom kroppslig förbindelse, påpekade påven.inom ett konstitution ifrån tid 445 bekräftar kejsar Valentinianus III den romerske biskopens primat.[1] då germanfolkenkristnades samt detta medeltida västerlandet växte fram, plats påven detta sammanhållande bandet samt den moraliska auktoriteten beneath tider från politisk splittring.
Genom för att detta skapades en västerländskt kejsardöme beneath Karl den store (krönt mot kejsare från påven tid 800) fick påven ett huvud politisk innebörd.
Genom grundandet från Kyrkostaten tid 756 blev påven även världslig furste dock samtidigt länstagare åt kejsaren. även beneath dem ottonska kejsarna (Otto inom, Otto II samt Otto III) vid 900-talet plats påve samt kejsare sammanknutna inom en förhållande vilket långt ifrån ständigt fanns harmoniskt, titta bland annat gregorianska reformen samt investiturstriden.
beneath påvarna Innocentius III (1198–1216) samt Bonifatius VIII (1294–1303) stod påvedömet vid höjdpunkten från sin politiska auktoritet. beneath 1300-talet följde ”påvarnas babyloniska fångenskap” inom Avignon samt därefter den stora schismen, liksom bådadera innebar ett minskning på grund av påvemakten. Krisen kunde bara övervinnas mot priset från konciliarismen beneath Konstanzkonciliet.
Den något som ökar i storlek eller antal kritiken mot påvestolens hushållning samt särskilt mot renässanspåvarnas slöseri, bidrog mot 1500-talets reformation, var påven, inom protestantisk propaganda, ofta framställdes liksom antikrist. Genom tridentinska mötet (1545–1563) fastställdes vid nytt påvens ställning liksom religiös obestridde chef, något liksom slutligen fick sin godkänna nära inledande Vatikankonciliet 1869–1870 samt läran angående påvens ofelbarhet samt universalepiskopat likt lade kurera detta yttersta ansvaret till församlings lära samt styrelse inom hans grabb.
Påven existerar religiös chef samt ett märkbart emblem till kyrklig enhet.Denna kyrkliga tillfälle för att fastslå enstaka dogm utan en koncilium, utan bara tillsammans med ett påvlig synod, äger inom historien bara använts numeriskt värde gånger, 1854 beneath Pius IXImmaculata conceptio, samt 1950 beneath Pius XIIMariae Assumptio. Medan konciliet pågick intogs Rom från italienska trupper, samt Kyrkostaten uppgick inom detta nya Italien.
Sedan påven varit ”fånge inom Vatikanen” beneath nära 60 tid, upprättades Vatikanstaten genom Lateranfördraget 1929.
Vid andra Vatikankonciliet 1962–1965 betonades biskoparnas gemensamma ansvar på grund av kyrkan vid en sätt såsom bröt dock ej upphävde föregående århundradens kyrkliga centralisering. beneath Johannes Paulus II äger påven långt mer än tidigare blivit enstaka massmedial gestalt.
Lista ovan påvar
[redigera | redigera wikitext]Påveval
[redigera | redigera wikitext]Varje påve väljs från ett speciell valkorporation, kardinalkollegiet, liksom då sammanträder inom Sixtinska kapellet mot ett hemligt möte.
För för att skydda konklaven ifrån influenser (påverkan) utifrån stängs dörrarna igen.Den liksom väljs mot påve behöver ej egen existera kardinal, dock inom praktiken existerar detta ofta fallet. Vilken katolsk ogift man likt helst kunna dock väljas. inom dem erhålla fall då enstaka icke-biskop väljs, måste denne vigas mot biskop innan denne kröns mot påve.
Fram mot 1963 kröntes påven tillsammans den tredelade tiaran Triregnum, i enlighet med ett ovan tusen tid äldre rit liksom symboliskt utropade påven mot bland annat härskare ovan världen.
En fräsch påve blir endast vald angående denne erhåller minimalt numeriskt värde tredjedelar från dem avgivna rösterna. äger ett påve valts eldar man därför för att detta blir ljus rök inom skorstenen dock angående erforderlig majoritet ej besitter uppnåtts eldar dem sålunda detta kommer mörk rök ur skorstenen.
Genom historiens lopp äger ett rad personer gjort krav vid för att existera rättmätig påve, dock utan för att dem erkänts liksom sådan från den Romersk-katolska kyrkan.
Dessa kallas motpåvar.
Påvens titlar
[redigera | redigera wikitext]Påvens officiella titlar publiceras i enlighet med enstaka fastställd ordning inom Heliga stolens årsbok Annuario Pontificio[2] (inom parentes vid italienska):
- Biskop från Rom (Vescovo di Roma)
- Jesu Kristi ställföreträdare (Vicario di Gesù Cristo)
- Aposteln Petrus person som följer efter någon i en position eller roll (Successore sektion principe degli apostoli)
- Överhuvud på grund av den universella kyrkan (Sommo pontefice della chiesa universale)
- Italiens primas (Primate d'Italia)
- Romerska kyrkoprovinsens ärkebiskop samt metropolit (Arcivescovo e metropolita della Provincia Romana)
- Vatikanstatens härskare (Sovrano dello Stato della Città sektion Vaticano)
- Guds tjänares tjänare (Servo dei servi di Dio)
Påven äger ytterligare titlar utöver dem titlar liksom listas likt officiella, dock sedan 2006 ingår ej längre titeln "Västerlandets patriark" (Patriarca dell'Occidente) bland dem titlar såsom publiceras inom årsboken.[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Duffy, Eamon, Helgon samt syndare: ett litteratur angående påvarnas historia.
Skellefteå: Norma 2002. ISBN 91-7217-047-6
- Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes.Påve (av latinets papa (PP.), "fader", från grekiskans πάπας, pápas, "fader", ursprungligen stavat πάππας, páppas) existerar titeln till biskopen från Rom, tillika Romersk-katolska religiös högste ledare.
Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
- Rendina, Claudio, The Popes: histories and secrets. Santa Ana, California: sju Locks Press 2002. ISBN 1-931643-13-X
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Cavallin, Lars, Påvar inom moderna tider. Ängelholm: Fredestad förlag 2006. ISBN 91-86428-27-6
- Dahlby, Frithiof, Påvelängd tillsammans med korta notiser.
Stockholm: Studieboksförlaget 1962.
- Hägg, Göran, Påvarna: numeriskt värde tusen tid från kraft samt helighet. Stockholm: Wahlström & Widstrand 2006. ISBN 91-46-21324-4